Årskrönika 2007
Text & Foto:
Garry Nilsson
080101: Så har vi gått in i ett nytt år igen, vilket man knappt märkt av, då det varit en uppsjö av fotboll att titta på när
-07 dansade ut. Civilisationen är här, bowlmatcher på NASN och full NFL täckning hos ViaSat. Inte lätt att försöka blicka bakåt då, men i en paus mellan matcherna kan det väl vara läge att börja.
Tycker förresten fortfarande att bowlinflationen är närmast löjlig och det är i stort sätt bara Colt Brennan och hans Hawaii som jag känt mig intresserad av (och bara därför gick det rejält illa). Fast Ohio State – LSU är ju ett måste. Nåja, det hör till nästa års årskrönika snarare, liksom det stundande NFL slutspelet.
På den här sidan Atlanten fick vi se NFL Europe ta farväl. Jag måste säga att jag inte sörjer en sekund. Tror jag såg en halvlek totalt i år, trots en eller två TV-matcher varje vecka, men det känns bara som ett sorgligt hopkok, menat för att sälja souvenirer på den tyska marknaden. Visst, det har varit roligt att vi fått se goda svenska insatser, med C-J Björk i spetsen, men i övrigt… njaaa…. NFL’s Europa marknadsföring blir nu i stället att försöka permanenta minst en regular season match på europeisk mark. I år var det NY Giants och Miami som gjorde upp i London.
Nej, internationellt sett, så var det roligare att USA deltog med ett lag i VM, som avgjordes i Japan. Sverige fick till slut spela bronsmatch, där det blev stryk mot Tyskland. Vinst mot Frankrike smakade dock bra, men sen väntade besk medicin i form av snabba japaner, som tryckte till oss med 48-0. USA vann till sist finalen efter övertid mot Japan. Kul att något lag förmådde bjuda motstånd, och visade att det inte bara är att skicka över vilket collegehopplock som helst! Ola Rugeland var den svensk som imponerade mest i turneringen och tog följdaktligen en plats i All Star Team.
Att Sverige dessutom behåller första platsen i Norden, visade vi genom storseger mot Danmark som uppvärmning inför VM, och sen avslutningsvis mot Finland, där det blev knapp seger i den traditionsenliga Finnkampen (nu äntligen på svensk mark) med 7-0. Samma sak blev det på juniorsidan, där vi i NM i Danmark tvålade till hemmanationen i semifinalen, med klara siffror, för att sedan ta en knapp 9-0 viktoria mot Finland i finalen.
Sportchef Kimrin, iskall i matchavgörandet.
Haltande även i år
Seriespelet fick en tråkig start i och med att Superserien än en gång haltade. Denna gång var det Jamtland som i tidigt skede valde att kliva ned till div II, vilket gav en fem lags serie. Nykomlingarna, fjolårets div I dominanter Tyresö Royal Crowns, såg dessutom svagare ut detta år än året innan, så det blev inte mycket till kamp när det gällde semifinalplatserna.
Däremot var det fyra rekordjämna lag som tillsist gjorde upp. Arlanda såg bleka ut i inledningen av serien, men B.D. Kennedy fick till sist ordning på laget. Framför allt började man plötsligt fånga de passningar som Tom Marsan levererade, och vi fick två ovissa semifinaler.
Undertecknad hade ju dock tidigare under året tippat Limhamn som avsågat bottengäng, men till mitt försvar måste jag framhålla att det var medan man på sin hemsida redovisade en roster bestående av 21 spelare, varav endast fem linjemän… och då talar vi BÅDE o- och d-line. Rejält förstärkta av bl.a. två Lundqvist bröder visade sig skåningarna livsfarliga. Sen hade man ju årets spelare i laget. Priset gick välförtjänt till receivern Johan Ingerman
Å andra sidan var det verkligt kul att se sportchef Ola Kimrin visa varför han spelat i NFL. Ett 56 yards fieldgoal på matchens sista spark under ordinarie tid är stort, riktigt stort. Att han se också definitivt avgjorde med en ”simpel” 41 yards spark i förlängning och fullborda sitt hat-trick, (9-6 var slutsiffrorna) ja det var liksom bara en självklarhet. Hoppas sportchefen finner tid och lust att fortsätta underhålla oss en säsong till.
Håller nykomlingarna?
Div I bestod av sju lag denna gång och spelades med semifinaler och final. STU vann serien, men i finalen var Göteborg för starka (14-0), sedan man slagit ut Djurgården och STU avfärdat Norrköping. Bägge lagen tar nu steget upp i Superserien, men jag blev inte imponerad av vad något av dem presterade i fjol, så det krävs betydligt bättre tag om det inte ska bli några ruskigt ojämna fighter detta år.
STU avfärdade Göteborg i
serielunknen, men i div I
finalen var göteborgarna starkast
Visst, Marvels Carl Kamm är en spelare av högsta klass och STU’s Dan Peterström håller givetvis för superseriespel, för att nämna några. Men det finns många gamla uvar i bägge lagen, där bästa förbrukningsdatum borde gått ut sedan länge. Och då handlar det om verkliga stöttepelare…
Gefle fick kliva ner ett steg, trots att man spelade jämnt med i stort sätt alla lag. Ojämnt antal matcher i serien gav sämre vinstprocent än bottenkollegan Örebro, men bägge lagen håller egentligen div I klass i mina ögon.
I div II tog Sundsvall hem en spännande norr serie, som bestod av fyra lag. Man slog Westerbotten på mållinjen och tar nu steget upp, sedan man besegrat östra vinnaren Roslagen i kvalet med 42-6. I östra var det annars Nyköping som bjöd bäst motstånd, men serien fick en något udda avslutning, där de tre sista matcherna var möten mellan Baltic Beasts och Djurgården B!!! Hoppas vi slipper liknande kaos i fortsättningen.
Glädjande u19 serie i norr
I juniorspelet var det glädjande att det kom till en u19 serie i norr. Jamtland vann, inte oväntat, den tre lags serien. Fem lag deltog i stockholmsdistriktet, vilket som vanligt var en jämn och spännande serie. STU stod till sist som slutsegrare, men fick ändå vidkännas två förluster i serien. Örebro tog hand om titeln i öster, men både Uppsala och Västerås bjöd bra motstånd. I väster var det bara Carlstad och Göteborg som slutförde och Crusaders tog ”serien” i två raka. I söder slutligen, stod Ekeby som segrare i en fyralags serie som inte avgjordes förrän i sista omgången.
STU
var som syes steget före i u19 finalen...
U16 guldet gick för andra året i rad till Kristianstad Predators. Sedan man tagit hem södras fyra lags serie obesegrade, mötte man tufft motstånd i semifinalen av Carlstad. Crusaders hade då blivit västra distriktets representant efter segrar mot Göteborg och Borås. Men i semifinalen blev det alltså smisk mot Kristianstad med 8-0.
I den andra semifinalen vann Uppsala över Tyresö med 6-2. I mellersta genomförde fem lag seriespelet och 86ers vann sju av åtta matcher. Tyresö hade dessförinnan vunnit stockholmsserien, och där bl.a. besegrat Arlanda i en jämn distriktsfinal med 21-14. SM-finalen gick alltså sedan i skånsk favör. Predators kunde enkelt avfärda Uppsala med 40-8, men 86ers ska ändå ha en eloge för att man kämpade och slet hela matchen ut.
Alla distrikt representerade!!
Intressant därmed, att alla distrikt var representerade under SM-finalhelgen. Riktigt roligt och ett gott tecken för sporten. Faktiskt kanske det största utropstecknet från den gångna säsongen. Fast det är givetvis även ruskigt kul att se herrar Björk och Blomvall vara åtminstone nära NFL. Och Rydstedt m.fl. nu finns omnämnda på högsta collegenivå.
Något som inte var lika kul, var resultatrapporteringen från säsongen som gick. Vi kalenderbitare saknar fortfarande en del och juniorserierna har varit ett sorgebarn. Nu ska förbundet administrera dessa serier och förhoppningsvis kan det bli lättare då.
Dessutom väntar ju en övergång till u15, 17 och 19, vilket blir intressant att följa. Jag höjer dock ett varningens finger för första året, det lär ta tid innan föreningarna anpassat sig, och det finns en klar risk för sena avhopp, domarstrul och liknande innan det hela fallit på plats.
och Kristianstad fick Uppsala på fall i
u16 diton.
Trist var också att vi inte hade någon representant i EuroBowl spelet. Jag har inte hört hur Limhamn ställer sig inför kommande säsong, men det kan bli tufft, då många talade om att lägga av efter guldet. Jag skulle gärna se ett ökat internationellt utbyte på klubblagsnivå, jag kanske inte är nog nationalistisk, men på något sätt har jag alltid tyckt sånt varit mer intressant än landslagsfotboll. (Gäller även övriga idrotter, där jag ex följer Champions League betydligt mer än landslagsfotboll).
Roligare är att vi hälsar damlandslaget välkommet in i ”familjen”. Stefan Oud ska ansvara för detta och jag hoppas nu det finns intresse och utrymme för ett sådant. Så det inte blir något som vi ska ha bara för att visa upp på pappret, typ de krav som bandyförbundet numer ställer på sina föreningar… man måste ha damlag för att spela i högsta herrserien… Hmmm.. logik???
Tristare är måhända flaggfotboll… Jag erkänner gärna att jag har svårt att finna det hela underhållande, men det är ju alltid kul att kolla resultat… eller inte!! Förmodligen gick det inte så bra för våra landslag när de spelade EM, för trots att hemsidan kunde rapportera om trupp och träningar, så rapporterades det inte in några resultat trots påstötning.
Slipper vi avhopp?
Nåja, 2008 är inne, och en hel del förändringar på gång, men den förändring jag hoppas på mest inför detta är, är att slippa se lag hoppa av seriespel! Kanske är det som Hamlet sa, ”en nåd att stilla bedja om”, men i alla fall!!
En sak till… Mitt favoritminne från 2007 är att Vinny Testaverde fick avsluta sin karriär, som vinnare i en match i Tampa. Visserligen var han bara inne på matchens sista spel, men det var ändå passande för en av de verkliga hjältarna, som aldrig kommer in i hall of fame, men som ändå aldrig kommer att glömmas bort.
Jag tror inte Vinny gör nån mer comeback nu, det var i Tampa det började och det var i Tampa det slutade drygt 20 år senare. Jag brukar inte vara avundsjuk, men jag är det på min långhårige och mångårige trätobroder och reskamrat Östlund, som var där och såg denna annars helt meningslösa match live. Jag har sett en mängd NFL matcher, både från läktare och innerplan och även just i Tampa, men jag hade bytt bort många av dom för att stå där nere på Raymond James stadium och se Vinny ta sitt sista snapp... Lady’s and gentlemen, Vinny Testaverde has left the building!!
Gävle
för bra för div II? QB Per Enqvist är definitivt
det.
Förresten, Appalachian State mot Michigan var rätt kul det också... Betydligt roligare än Bowlmatcher, har jag sagt att jag vill se ett slutspel istället förresten? Och till sist... stora rosa sportdrakar skriver gärna om tuffa namn på idrottsmän... Kan nånting slå Colt Brennan? Nope... och särskilt inte från shotgun...
I övrigt ber jag att få önska ett gott nytt 2008... och allra sist, "Full Fart Framåt!!"
Vänligen notera att signerade artiklar och matchreferat är INTE har något med förbundets officiella hållning i frågorna att göra, utan är artikelförfattarnas egna tankar.