Dags att göra upp om Lombardi Trophy Text & Foto: Garry Nilsson 060104:Så har vi en än gång nåt fram till januari och därmed är det allvar i NFL och 12 lag är redo för att göra upp om Lombardi Trophy. Med undantag för för årets positiva överraskning, Chicago och årets negativa, Philadelphia, så har årets säsong varit tämligen förutsägbar och faktiskt aningen trist. Har man sen bara haft Monday Night matcherna att tillgå, så har året inte bjudit på någon större dramatik, ty jag kan inte påminna mig att NFL någonsin haft sån otur med sin planering som den här säsongen. AFC East blev en sällsynt trist och intetsägande. New England har haft en säsong fylld med skador men kunde ändå promenera hem med titeln. Man har dock sett starkare ut i slutet av säsongen, och även om man inte får nån hemmaplansfavör i år, så blir man en mardrömsmotståndare i slutspelet.
Miami har fortfarande ingen QB (var det nån som trodde att Gus Frerotte skulle vara lösningen?), NY Jets blev av med sin när Chad Pennington gick ned i ett tidigt skede. Desperationen gick så långt att Vinny Testaverde, som officiellt slutat sin karriär, återkom vecka 5. Buffalo var en besvikelse Inget förmådde dock hjälpa Jets från en patetisk säsong. Buffalo var snäppet bättre, men det ser inte ut som om J.P. Losman är svaret på frågan om Bills framtids QB. Jag trodde nog att laget skulle kunna skrälla och utmana Patriots om titeln, AFC’s största besvikelse i mina ögon. Norr var redan på förhand vikt för Pittsburgh, men sen kom skadan på Ben Roetlisberger och slutspelsplatsen var plötsligt i fara. Man vacklade även defensivt och fick stryk mot Cincinatti i en av säsongens bästa matcher med 38-31. Bengals däremot har överraskat positivt, Carson Palmer är på väg att bli ett av de stora namnen, han har bra receivers till sitt förfogande och Rudi Johnson gjorde det han skulle på marken.	Cadillac Williams (#24) fick Tampa Bay att rulla in i slutspelet.
Baltimore hade inte mycket att komma med när Jamal Lewis slutligen inte förmådde bära laget offensivt. Kyle Boller är som bäst en backup-QB i NFL och när även defensive ledaren Ray Lewis blev skadad så återstod inte mycket. Cleveland tycks vara i ständig rebuilding fas. Nu ska rookie QB’n Charlie Frye skolas in och det kändes som om coach Romeo Crenell gav upp säsongen i ett väldigt tidigt skede. Å andra sidan hittade jag följande anledning till Browns placering på nätet. Så här har deras förstaval i draften de senaste åren lyckats och det säger kanske det mesta. 1999: QB Tim Couch (first overall) -- out of football 2000: DE Courtney Brown (first overall) -- playing for Denver 2001: DT Gerard Warren (third overall) -- playing for Denver 2002: RB William Green (16th overall) -- seven carries, 10 yards as a back-up 2003: C Jeff Faine (21st overall) -- starting center & not a Pro Bowl threat 2004: TE Kellen Winslow (sixth overall) -- gone via injury for second straight year 2005: WR Braylon Edwards (third overall) -- sidelined indefinitely with elbow infection
Indianapolis äger AFC south Indianapolis äger den södra divisionen. Det blev 13-0 och hemmaplansfavör slutspelet igenom innan man slutligen föll mot San Diego. Ingen oväntad förlust, även om Tony Dungy i det läget ännu inte börjat vila sina stjärnor. Perfect season var dock inget mål för coach Dungy och Colts är klara favoriter i mina ögon inför slutspelet. Jacksonville levde än en gång högt på sitt starka defense och det blev slutspel. Men både QB Byron Leftwich och ”Fragile Fred” Taylor har varit skadade. Dessa måste vara hela när slutspelet börjar, annars blir det bara en match. Tennessee och Houston har inte haft mycket att glädjas åt i år, utom möjligheten till en bra draft position. Bägge lagen lär vara ute efter USC’s Matt Leinhart, då McNair tycks ha givit sitt bästa och David Carr tycks inte nå de höjder man hoppats på i Texas. Å andra sidan har han haft ligans mest otacksamma jobb, då Texans förmodligen ståtar med ligans absolut sämsta o-line.	David Gerrard (#9) har fått ersatt Byron Leftwich vid flera tillfällen, med blandat resultat.
Denver tog hem AFC West och det gick enklare än väntat. Än en gång fick vi bevisat att vem som helst kan springa med bollen i coach Shanahans system. I en overtime match på Thanksgiving fick man passande nog se en av ligans verkliga kalkoner, Ron Dayne, göra en 55 yards rush som satte upp matchens avgörande fieldgoal. San Diego och Kansas City var länge med i wildcard kampen, men fick ge sig till förmån för Pittsburgh. Chargers såg länge ut som ett slutspelslag, men något hände i slutet. En onödig förlust mot Miami minskade chanserna och i en avgörande match mot Chiefs på julafton var Larry Johnson ofin nog att leverera hårda paket i form av två TD’s. Oakland var en stor besvikelse för mig. Trodde nog att herrar Collins och Moss skulle lyckas riktigt bra tillsammans, men en segdragen skada hindrade Moss från att göra sig själv rättvisa. Efter en halvknackig start avslutade säsongen man säsongen med katastrofala 1-8. Eli går i Paytons fotspår I NFC tog NY Giants lite överraskande hem den östra divisionen. Eli Manning visade sig vara en NFL QB samtidigt som Tiki Barber fortsatte att övertyga. När sen Philadelphia gjorde praktfiasko, medan Dallas och Washington var för ojämna så stod Giants som champs. Eagles säsong var katastofal och Terrell Owens visade än en gång att han är ett praktarsle. Coach Andy Reids skepp gick på grund, Owens stängdes av och Donovan McNabb blev långtidsskadad. Cowboys och Redskins slogs in i det sista om ett kvarvarande wildcard och Redskins gick segrande ur striden i och med att Mark Brunell hittade en magisk föryngringskur. Fast den bestod nog mest i att Dallas o-line inte förmådde hålla Drew Bledsoe i lodrätt läge särskilt ofta.
Ett defense kan räcka väldigt långt, det bevisade Chicago i NFC North. Allt hopp borde varit ute när rookien Kyle Orton tvingades in tidigt istället för skadade Rex Grossman. Men Orton behövde inte göra så mycket, då, Urlacher och hans kamrater på defense såg till att släppa in minst poäng av samtliga lag i NFL. Nu var visserligen divisionen mer än lovligt klen i år. Green Bay sjönk som en sten, i takt med en usel o-line och en diger skadelista. Men kanske var det positivt, ty det gick så uselt att Brett Favre knappast vill sluta sin karriär på det sättet. I Minnesota var QB Daute Culpepper årets stora besvikelse och det var kanske lika bra att ”the injury bug” bet honom och Brad Johnson fick ta över. Detroit nöjde sig med att vara Detroit och nu har nog Joey Harrington spelat färdigt där. Färdigt är det i alla händelser för coach Steve Mariucci, som blev årets första coach att få sparken Hans QB karusell på Thanksgiving, där plötsligt Joey Harrington (för en gångs skull lysande, till skillnad från lagets receivers så långt i matchen) bänkades till förmån för Jeff Garcia (som sackades tre gånger i rad) gjorde att måttet var rågat.	Joey Harrington snurrade med i årets QB karusell. Är han kvar i Lions nästa år?
I söder blev det ett spännande tre lags race ända in på mållinjen. Visserligen höll många på New Orleans av sentimentala själ, men laget förmådde inte bli den askunge folk hoppades på. Under rådande omständigheter var det var givetvis att begära för mycket, men jag tror vi även här sett slutet på en QB era, då Aaron Brooks helt enkelt är för ojämn. Marginalerna på Tampa's sida Tampa Bay hade marginalerna på sin sida det här året. Jag återgav en del i min årskrönika, men även på julafton var tomten välvilligt inställd. Man blockade Atlantas fieldgoal försök på övertid för att sen själva avgöra. Falcons slutspelschanser gick därmed upp i rök medan Buccaneers seglade vidare mot slutspel. Michael Vick har därmed ännu inte bevisat att han är den superhjälte som man tänkte sig när han kom till ligan. Carolina har inte heller några superhjältar, men ett ack så starkt kollektiv. Det räckte för att man skulle ta NFC’s andra wildcard. Väster var likt norr, en tämligen patetisk division. Seattle seglade lätt ifrån och Shaun Alexander är självklart årets spelare. Konkurrenterna fick tidigt skadeproblem, då min tänkte comeback player of the year, Arizonas Kurt Warner, haltade i ett tidigt skede. När man inte heller hade något running game att tala om, samt ett läckande försvar, så hjälpte det föga att man stod där med ligans bästa receivers! Försvarsmässigt läckte det rejält hos övriga också. Det har man visserligen valt sig vid i St. Louis, men även där haltades det på QB positionen. Det haltades så illa att vi till och med fick se en rookie QB från Harvard som NFL starter. Läs det gärna en gång till…. För det lär nog aldrig skrivas igen! San Francisco var dömda på förhand och kan väl därmed sägas motsvarat förväntningarna. Man får därmed sin välförtjänta belöning i form av ännu en bra draftposition. Förresten såg ni statsen för QB Alex Smiths NFL debut? 9 av 23, fyra interceptions, två fumbles och fem sacks… Välkommen till NFL Alex!
Därmed har är vi framme vid slutspelet. Buccaneers lär klara av Redskins på hemmaplan i NFC. Intressantare blir att se Eli Manning i hans elddop då Giants möter Panthers. Hemmaplan avgör en mycket jämn fight. New England möter Jacksonville i AFC och tar sig vidare. Jaguars har aldrig vunnit i Boston och gör det inte nu heller. Kanonmatch i Cincinnati Wildcard rundan avslutas sen av omgångens klart bästa fight i mina ögon. Cincinnati och Pittsburgh gör upp och man kan hoppas på en jämn och poängrik holmgång. Även om Bengals är favoriter så känns det som 50-50 i mina ögon. Två picks från Steelers defense fixar skrällen! Sen träder då Indianapolis och Denver in i handlingarna. Colts skulle då få möta Patriots som knappast är deras favoritmotståndare. Men den här gången bryter de Bill Belichicks förbannelse. Kanonspännande sen i Broncos fight. Tror coach Shanahan gärna slipper Steelers defense, för man vet ju inte…. när som helst skulle Jake Plummer kunna hitta sitt gamla jag igen…. Skräll igen, OM Steelers överlever första rundan. Annars tar sig Denver till AFC final, där det blir stryk mot Colts.	Stacy Westbrook, en av Buccaneers vackra cheerleaders, kan se fram emot slutspel
NFC känns ju inte lika skräckinjagande. Seattle skulle få möta Giants eller Panthers om jag räknat rätt. Tror man definitivt föredrar Giants. Carolinas defense stoppar upp Shaun Alexander och slaktar Matt Hasselbeck. Men eftersom jag tippat Giants tidigare, så går alltså Seattle vidare. Chicago skulle då få möta Tampa. Vilken poängfest!!! Eller kanske inte… Får vi möjligen en slutspelsmatch helt utan TD’s? Med det rå flyt Buccs haft i vissa lägen, så vinner man på ett fieldgoal i overtime. Det skulle ge Seattle – Tampa Bay i NFC finalen, och där vinner Seahawks trots Hasselbeck. Nyckeln till NFC är dock Eli Manning vs Panthers defense… Årets SuperBowl är avgjord redan innan halvtidssignalen går. Kung Manning får sin pokal och sin drottning och rider ut mot solnedgången på sin vita springare. The End!! Förresten, Fantasy Football är kul…. Om man inte åker ut på ett oavgjort resultat i semifinalen mot Tommy Wiking, bara för att Patriots försvar bestämt sig för att låta Vinny Testaverde bli historisk. Utan allt för stora försvarsansträngningar lät man honom kasta en TD med två minuter kvar och därmed bli den första någonsin som passat för touchdowns 19 år i rad. Tjosan!! Grattis Tomm… Vinny menar jag!