Danmark - Hvergang!!
Text & Foto: Garry Nilsson
051001: Minns ni den gamla reklamen för Tuborg? De
tecknade figurerna som säger: "Du Perikles, kan du sie mi hvnar smagar en Tuborg best? Hvergang!”
I mina ögon måste man dricka mycket Tuborg för att kunna komma på den
taktik som Christian Larsson och hans coachcollegor hittat inför matchen.
”Hvnar byter man en quarterback? Hvergang!!” Jag förstår inte för mitt liv vad man höll på med i svensklägret när man vid varje spel skickade in en ny QB och det var inte så att man körde
a'la Steve Spurrier och bytte mellan sina två tänkta starters. Nej, man varierade FYRA QB’s, vilket fick till följd att absolut ingenting fungerade. Våra rödvita vänner tackade och tog emot och Danmark tog sin första seger över storebror med solklara 21-0.
Visst, det finns säkerligen tusen ursäkter, men jag kan ändå inte förstå vad man höll på med. Man siktar framåt, mot nästa år. Man matchar in unga lovande spelare. Man är inte fixerade vid resultatet. Men faktum kvarstår. Vi blev utspelade, utcoachade och
närapå förnedrande av ett Danmark som pinsamt enkelt tog hem denna semifinal i nordiska mästerskapen för juniorer. Man gjorde det dessutom på samma premisser som Sverige, dvs man lämnade sina ”överåriga” spelare hemma och satsade på
det unga gardet. Dessutom plockade man ut sina starters i fjärde kvarten. Segern var solklar, odiskutabel och
imponerande.
Det stod tidigt klart att den svenska offensiva taktiken bestod i att varva sina fyra QB’s, Michel Jenmert, Marlon Ahlm, Erik Weige och Anders Hermodsson. Jag och många andra stod som levande frågetecken inför denna taktik. Ingen normal QB har minsta möjlighet att hitta någon form av rytm i en sån rotation. Redan två QB’s känns mycket, och vad är då inte fyra!! Visst, NM kan vara en möjlighet att testa spelare, men det måste vara omöjligt att bedöma en spelare rättvist under sådana förhållanden. I mitt tycke klarade Marlon Ahlm sig bäst i denna cirkusartade rotation, men som sagt, detta omdöme är tämligen betydelselöst, då ingen av de fyra fick en riktig chans.
Danmark däremot, lämnade ansvaret till Michael Vestergaar och han visade sig väl värd det förtroendet. Bra blick för spelet, snabba ben och en hygglig arm gjorde att Sveriges defense aldrig fick grepp om honom. Gästerna hade också svårt att hitta utrymme på marken i början, men i och med att Vestergaar visade att han kunde hitta hål via luften så öppnade han sakta men säkert upp det svenska försvaret.
Tim Olsson hittade utrymme i
inledningen av matchen. Sen täppte det danska försvaret till.
Simonsen satte första TD'n
Efter att lagen känt på varandra i första kvarten kunden Danmark ta ledningen i den andra. En riktigt bra drive regisserad av Vestergaar slutar med en rush av Alexander Simonsen och med 5.50 kvar av halvleken är de rödvita i en ledning som man aldrig skulle komma att släppa.
Simon Lundqvist var den av de blågula som fick något att hända, men när danske Peter Halby svarade för en ordentlig sack så kom Sveriges anfall av sig. Det blev dock inte fler poäng i första halvlek, även om Sverige hade hyggligt läge i slutet av kvarten. Då hade Michel Jenmert hittat fram till Jimmie Svenningsson, men kaos i samband med svenska byten, samt en hel del slarv, ledde till flaggor mot blågult och Danmark kunde gå till halvtidsvila med en 6-0 ledning.
Vi var många som hoppades på taktiska förändringar för Sverige i och med halvtidsvilan, men ack vad vi bedrog oss. Samma rotation, samma kaos och tre gånger under matchen drog Sverige på sig straff för 12 man på planen!! Tim Olsen fortsatte att vara den svenska ljuspunkten offensivt, men detta räckte inte långt. Ty nu hade den svenska linjen uppenbarligen gått hem, eller till närbelägna McDonalds. Vestergaar fortsatte att göra som han ville och ni fick han även god hjälp av lurige Frederik Weischer.
Danmark tog sig enkelt i poängläge, men Lukas Skoglund agerade dödspilot och räddade Sverige i första läget. Men på 4:e och åtta hittade Vestergaar en öppen receiver och den danska driven hölls vid liv. När sen Skoglund och duktige Roberg Bakke-King i Sveriges backfield höll koll på Danmarks mottagare, så löste Vestergaar det på egen hand. Via en lysande scramble tog han sig ifrån sina uppvaktande svenskar och ökade på Danmarks ledning, 14-0 efter en lyckad två poängare.
Och det skulle bli ännu värre. Den svenska kickoff returen fumblades, Danmark tog över direkt och när man kommit till 3:e och 15, så smet Frederik Weischer igenom ett passivt svenskt försvar för ännu en TD. 21-0 och godnatt Sverige!!
Den fjärde kvarten blir en expeditionsaffär. Danmark plockade in sina backups och höll ändå undan utan problem. Visserligen tog sig blågult in på dansk planhalva sedan Marlon Ahlm hittat fram till Joakim Karlsson, men strax efter fumblade Sverige bort bollen då den svenska linjen gått upp i atomer och Robin Manning sprungit in i en vägg av rödvita försvarare.
Fighting spirit, men...
Visserligen visade Sverige prov på fighting spirit även i den fjärde kvarten och man ska ha heder av att man aldrig gav upp. Men när receivers inte kunde fånga passningarna så blev det inte mycket gjort offensivt. QB rouletten fortsatte dessutom och man drog på sig många onödiga straff.
Tvärstopp för Andreas
Lindh.
21-0 stod sig därmed. Lukas Skoglund och Frederik Weischer blev matchens lirare i respektive lag, men man kunde lika gärna valt Bakke-King och Vestergaar. Den senare kan bli en riktig mardröm för Sverige framöver och han var tveklöst matchens roligaste bekantskap.
Det är inte kul att såga ett svenskt landslag och det är ännu tristare när det handlar om juniorer. Men denna tillställning går till historien som en av de svartare i landslagssammanhang. Visst, man satsar ungt, visst, man vill testa olika spel och olika spelare. Men jag förstår inte vilka svar man kan vänta sig med en sån här taktik. Danmarks lag var dessutom minst lika ungt och orutinerat som våra blågula kämpar. Jag hoppas ändå att det fanns en tanke bakom allt detta och jag hoppas den svenska ledningen och coachstaben förstod den, för vi var inte många andra som hittade minsta logik i det hela. Ljuspunkterna fanns främst defensivt i herrar Bakke-King och Lukas Skoglund. Och Marlon Ahlm var som sagt den som såg ut att klara QB kaoset bäst.
Nu blir det till att slicka såren över natten och ta sig an Norge i bronsmatchen, Knappast vad förbundet och arrangerande Tyresö tänkt sig när man planerade detta arrangemang. Norge föll för övrigt hedersamt mot Finland (34-0) och var länge med i matchen. Men det blir Finland mot Danmark i finalen och det är inte utan att en tanke slår en... Kanske har vi som stod och frös i Tyresö denna lördagskväll fått se början på när en ny nation tar över herraväldet i Norden.