EM i Malmö - Finaldagen Text & Foto: Garry Nilsson 050730: Finaldags... Om man bläddrat i dagens och gårdagens tidningar så kunde man konstatera att åtminstone lokalpressen uppmärksammat EM ordentligt. Aftondrakarna däremot, fann det intressantare med en avliden galopp häst på Täby... Nåja, ingen svensk som tog sig till Malmö IP denna julikväll kan i alla fall ha ångrat sig. Vilket drama det skulle bli, och jag kan villigt erkänna att jag trodde vi skulle vara helt chanslösa. Joachim Ulrich skulle plocka sönder oss med sitt kortpassningsspel, så enkelt var det. Men ack så fel jag skulle få.
Det hade regnat ordentligt i Skåne under natten, så tredjepris matchen fick flytta till Hästhagen, då Malmö IP inte skulle tåla två matcher samma dag. Trots allt tog sig drygt 400 personer dit för att se Finland och Storbritannien göra upp. Jag trodde nog det skulle vara ett ganska tamt Finland som kom till spel, då man siktat mycket högre än så här, men det var ett sisu-laddat blåvitt gäng som ganska enkelt avfärdade britterna. QB Petrus Penkki fick visserligen en del stryk bakom en linje som inte alltid höll tätt, men han reste sig, ruskade på sig och gjorde på nytt en mycket bra match. Med en vacker TD pass till Teemu Paukkula visade han vägen. Samme Paukkula stod för förarbetet till matchens andra TD, som gjordes av Jukka Satola. Britterna reducerade visserligen genom Clive Palumbo, men sen blev det Finland för hela slanten. Efter en underhållande andra kvart ledde man med 27-6. De två sista efter passningar från Penkki.	Finlands Teemu Paukkula på väg mot en av sina tre TD's. Som synes var man steget före britterna, här som under resten av matchen
När matchen väl var avgjord så blev det inte lika underhållande. Resten bjöd mest på ställningskrig och det mest notervärda var väl att Paukkula fick fullborda sitt hattrick. Sen ska vi inte glömma finske Efe Evwaraye som bjöd på EM's mest klockrena tackling, så Storbritannien chansade på ett fjärde försök. 34-12 blev det till slut sedan Kofi Campbell, britternas bäste offensivt, fick göra matchens sista TD. Som sagt, en något avslagen tillställning, men Finland bjöd i alla fall på några fina spel och visade bättre fightervilja än jag trott innan matchen.
Stiligt Malin!! Ett hedersomnämnade förtjänar också Malin, vars efternamn jag glömt. Hon stod för samtliga nationalhymner och jag tycker det är lysande att prestera både finsk och tysk nationalsång, dessutom acapella och utan fusklapp!! Helt klart var hon en av arrangemangets höjdpunkter. Så var det alltså finaldags. 2.200 personer hade tagit sig till Malmö IP och det tycker jag dessvärre var pinsamt lite. Tyvärr konkurrerade en flyttad MFF match om den vanliga idrottspubliken, men är vi verkligen inte fler som kan ta oss till Malmö när det handlar om EM-final? För i så fall är det svårt att motivera varför rikspressen och TV-bolagen ska göra sig besväret.... Nåja, ni som var där ångrar det knappast, för finalen blev en rysare i ren Hitchcock klass. Mannen för dagen såg ut att bli Sebastian Tuch, som var med på i stort sätt varje tackling i inledningsskedet. Dessutom hann karln med två interceptions och såg ut att bli	Nationalsång med Malin vid mikrofonen.
En sammanbiten headcoach Kristian Thore (t.h) tillsammans med coachkollegorna Stefan Björkman och Peter Lockman.	ett riktigt spöke för QB Håkan Eriksson. Visserligen hann C-J Björk sticka emellan med en sack, men Joachim Ulrich såg ändå ut att ha det ganska komfortabelt bakom sin linje, och hans receivers plockade åt sig yards på sina cross-patterns. På marken gick det dock inte lika lätt och det tycktes konfundera de tyska coacherna. Ola Rugeland och Carl Carlsson såg till att hålla tätt, men så är plötsligt Jörg Heckenback vidöppen. Ulrich levererar och Tyskland är i ledningen med 1.30 kvar av första kvarten. Taalbi stod för det bästa Kim Taalbi stod för det bästa framåt för blågult men en sack av Christoph Königsmann ändade Sveriges poänghopp. Men defensivt gjorde Sverige en stormatch. Nu handlade det inte bara om Björk, utan även Kristoffer Blank, Rashid Belkacem och Ronald Biro gjorde storstilade insatser. Och sen hade vi ju Jens Alnervik!!
Alnervik gjorde en riktig kanonmatch och var den som såg till att hålla Tyskland borta från svenskt territorium. Med utmärkta puntar matchen igenom, och så småningom även ett viktigt fieldgoal, var han en av de stora svenskarna denna dag. Håkan Eriksson hade alltså en tung inledning och totalt blev det fyra interceptions. Det kunde väl knäckt vem som helst, men i slutet av andra kvarten hittade han i alla fall rätt med en lång passning till Johan Perlström över mitten. En 40 yards TD var ett faktum och viktigt var också att man visade att Tyskland därmed inte kunde ignorera svenskt luftanfall. Ett ypperligt svenskt defense, med en härlig sack av Carl Carlsson gav Sverige sista chansen i halvleken. Men i stället för att satsa på ett långt Alnervik fieldgoal i medvinden, valde coacherna att chansa med några långpassningar i slutsekunderna. EM's enda coachtavla i mitt tycke och halvleken slutade med en tysk interception. 7-7 i halvlek och ruskigt spännande!
Fumbles gav svensk ledning Att fieldposition skulle bli viktigt visade sig än mer i andra halvlek. Bra tyskt tryck ger ännu en tysk interception, men den här gången bjöd Ulrish tillbaks strax efteråt, när han skulle dyka för en first down. Fumble och svensk boll. Men Sverige kom ingenstans på marken och hamnade allt som oftast i 3:e och långt. Då var det Alnerviks säkra puntande som räddade Sverige. Och Alnervik fick också ge Sverige ledningen i början av den fjärde kvarten. Då hade Tyskland fumblat på nytt, den här gången på egen 25:a och Tobias Rivelius var påpassligt där och snappade åt sig bollen. Ett 25 yard fieldgoal gav därmed 10-7 och Tyskland såg allt mer desperata ut. Man måste våga lite för att vinna och det gjorde inte tyskarna. Man envisades med att köra fast på marken och det var fler en jag som inte förstod varför man i ett tidigt skede övergav det framgångsrika kortpassningsspelet.	Carl Carlsson får Joachim Ulrich på fall.
De svenska kaptenerna lyfter EM-pokalen.	När man nu valde att gå längre var det ofta in i double coverage och nu började även undertecknad tro på att det här faktiskt kunde gå vägen. Biro blev hjälte Minuterna tickade på och med dryga tre minuter kvar kliver Ronald Biro fram och nyper en av Ulrish passningar. Men än var det inte över. Sverige kom ingenstans och nya tyska möjligheter. Men se, då fanns han där igen, den svenske matchhjälten. Ny interception av Biro och nu var det bara 50 sekunder kvar på klockan. Sverige väljer att springa ner tiden genom Kim Taalbi och denne springer inte bara ner tiden, utan tar sig 80 yards in i endzone och spikar därmed slutsifforna till 16-7. Flaggorna som kom på spelet var mot tyskarna och publiken kan andas ut, den svenska segern och det första EM-guldet för svensk del är ett faktum. Avslutningen av matchen gjorde att Biro blev matchens svenska MVP och han valdes också till EM's defensiva MVP. Ulrich fick trösta sig med det offensiva priset (ganska underligt val, då han bara gjort två bra quarters under EM-spelet).
C-J Björk fick ta emot det mest ärofyllda priset som hela EM's MVP. Mycket välförtjänt, då han inte enbart själv svarade för en strålande insats, utan även har förmågan att få medspelarna att lyfta sig det där lilla extra. EM-guld för Sverige alltså, förhoppningsvis kan detta ge lite eko och positiva vibrationer runt om i Sverige, för det behövs. Och det behövdes en sportslig framgång, för ekonomiskt lär landslagsåret ha givit ett rejält hål i förbundets budget. Inkomsterna från EM, både publikt och reklammässigt måste ha varit mycket måttliga och publiken svek som sagt. Rent arrangemangsmässigt så lämnades väl en del i övrigt att önska. Om man frågade på stan så var det få som visste att det pågick ett Europamästerskap. Och om det saknades pressfolk på matcherna, så var det i alla fall desto fler funktionärer.... Fast just den kvällen, den 30:e juli, kändes allt detta som en bisak. Det var jävligt skönt att vandra mot hotellet i den sommarljumma Malmökvällen och tänka på att Sverige faktiskt tagit EM-guld. För när jag en gång började skriva om amerikansk fotboll var det just vid ett EM-slutspel. Det var i Helsingfors 1991.... Guldet var väl värt 14 års väntan!! Statistik Finland - Storbritannien Statistik Sverige - Tyskland