Internationellt var ordet,
sa Bull
Text & Foto:
Garry "Gnälly" Nilsson
050104: 2004 är härmed lagt till handlingarna. På hemmaplan - till viss del sörjt av få och saknat av ingen. Internationellt däremot blev det en stor framgång. Vårt seniorlandslag slog till med en vacker 4-0 svit, där bland annat Finland fick se sig besegrade. Dessutom hade vi ju "The Swedish Rocket" - Ola Kimrin, som äntligen fick sin välförtjänta chans i NFL.
Kanske är jag för negativ när jag tänker tillbaks på vår "vanliga serielunk". Det bjöds ju faktiskt på en hel del bra fotboll också. Men endast 32 seniorlag fullföljde seriespelet. Alldeles, alldeles för lite för att man ska vara nöjd. Fem lag hoppade av under året och div I serierna såg bedrövligt glesa ut, undantaget den östra divisionen. Och just ja... innan nån börjar skylla på förbundsstyrelsen för att det (som vanligt) kommer några negativa rader i denna krönika... Det är bara övertecknads personliga åsikter, inte förbundets.
Superserien förblev i alla fall fulltalig i år. Nykomlingarna gjorde riktigt hyggligt ifrån sig även om man som väntat tog plats i bottenregionen. Stockholm och Carlstad var överlägsna i toppen, Arlanda något svagare än tidigare år och i mittregionen återfanns Tyresö och Solna. Därmed blev toppstriden den vanliga. Arlanda och Tyresö hade inte mycket att sätta emot i semifinalerna och på finaldagen fick Stockholm revansch, efter att åkt ut i semifinal förra året.
Carlstad var som synes
snäppet efter Stockholm.
Årets Superserie prestation
Årets Superserieprestation stod annars Peter Raicevic i Mean Machines för. I comeback matchen (vilken i ordningen?) mot Tyresö stod han som returnman på matchens kickoff. "Raican" tog bollen och förde den hela vägen in i endzone. Snacka om comeback!! Efteråt bara garvade han och sa "Garry, jag tänkte gå upp till speakerbåset där du satt, räcka över bollen, ta av mig hjälmen och säga: -ja, det räcker väl för säsongen". Det borde inte gå år efter år... och man borde avsky karln just därför... Men han är en otrolig atlet och en ruskigt trevlig kille!!
En prestation i negativ bemärkelse svarade Jamtland för. Av spännande och intressanta nyförvärv blev det absolut ingenting. Herrar Nanhed, Wikström och Johansson varken kom, sågs eller segrade och nån förklaring fick man aldrig. Ett rumphugget Republicans hämtade sig inte från detta bakslag.
Div I då? Ja, den norra serien blev en sällsynt trist historia som tillslut bestod av endast två lag. Luleå och Westerbotten delade broderligt på konfekten, men Eskimos tog seriesegern på bättre målskillnad.
I öster såg det desto bättre ut, med 5 lag i både A och B conferensen. Täby vann A-delen efter hård kamp med Uppsala och KTH, medan Gefle tog segern i B-serien.
I väster stod det tuffa slaget om Göteborg. Giants och Mustangs slogs in till målsnöret, men Giants tog serieguldet sedan man vunnit returmötet med 18 poäng (Mustangs vann med 10 i det första mötet). B-gruppen vanns av Borås… Kanske borde man nöja sig med att skriva det, men i ärlighetens namn, så var Rhinos det enda lag som återstod när det var dags för "bokslut".
Limhamn gjorde rent hus i söders A-grupp. 9-0 och imponerande 392-27 i målskillnad. Carlscrona tog hem en B-serie som åtminstone bestod av tre lag.
Täby på språng mot
serieseger.
Div I slutspel eller Superseriekval?
Därefter väntade div I slutspel (eller Superseriekval… jag har aldrig fått klart för mig vilket som är det rätta namnet). Åter visade Limhamn sin styrka. Först seger efter en långresa till Luleå, därefter väntade årets tuffaste match för skåningarna. Giants (som enkelt besegrade Täby på bortaplan) höll någorlunda jämna steg med Griffins, men Limhamn fick sin "perfect season" efter en 53-38 viktoria.
Var man lite lätt blasé på seniorsidan, så såg det, faktiskt som vanligt, roligare ut bland juniorerna. I u-16 genomförde 22 lag seriespelet. Att "nykomlingarna" Carlshamn tog sig ända fram till SM-final var en av årets stora skrällar. Visserligen blev det smisk mot rutinerade juniorföreningen Örebro i finalen med 32-16, men Oakleaves gjorde ändå en storstilad säsong. Distriktsmästare som fick stryka på foten i semifinalerna var Täby och Jönköping. Mycket positivt i u-16 således. Vågar vi hoppas på att något norrlag finns med 2005? Ljust ser det i alla fall ut och särskilt i Stockholm och i söder, där PeeWee fotbollen har haft sitt bästa år någonsin.
När det var dags för u-19 fanns norr i alla fall med. Om inte minnet sviker mig så var detta första gången man lyckades genomföra ett juniorseriespel där uppe, något som känns mycket positivt (rättelse i efterhand... man har visst spelat seriespel i norr tidigare). Inte oväntat hette distriktsmästarna Jamtland. Ändå var det "bara" totalt 19 lag som kom till seriespel. Vågar man hoppas på att vi når 22 även här under 2005? Jamtland fick dock stryk av "mesta mästarna" Carlstad i kvartsfinalen. Carlstad tog sedan sitt femte raka u-19 guld, när man besegrade Gefle med 28-0 i finalen. Limhamn och Tyresö var övriga distriktsmästare.
När vi ändå är inne på juniorerna… Om det kändes positivt i seriespelet, så kändes istället blå-gults framträdande i junior-EM som en liten besvikelse. Moskva var platsen, dit man kom efter ett lyckat genrep mot Holland. Men Tyskland och Österrike blev övermäktigt motstånd och då hjälpte det inte att man besegrade ärkerivalen Finland i den sista gruppspelsmatchen. Det blev till att spela placeringsmatch mot Danmark, en match som vanns med knappa 10-7 och Sverige kunde ta hand om femte platsen i turneringen.
Betydligt roligare var det att följa seniorernas väg. Segern mot Frankrike var mycket meriterande. (Holland blev mer som en enklare uppvärmning). Sen kom då det nordiska mästerskapet… Jamtland satsade ordentligt inför evenemangen, men grannarna i väst och öst svek. Först hoppade Finland av, därefter Norge. Kvar blev en avslagen "final" mot Danmark och efter en halvdan insats kunde blågult titulera sig nordiska mästare. Å andra sidan… som Tyresös Johan Perlström sa senare: "Slår vi inte Finland i Finnkampen ska jag skänka dom mitt NM-guld, för i så fall är det inget värt".
Äntligen svensk seger i
Finnkampen!!
"Pärlan" kunde behålla medaljen
Men "Pärlan" behövde inte lämna ifrån sig någon medalj. Efter en tuff kamp kunde Sverige ta en historisk 13-7 seger. Fredrik Flyghed stod för TD'n och hela defense gjorde en fläckfri insats. Förbundskapten Kristian Thore och hans mannar bröt därmed förbannelsen och tog den första svenska seniorsegern på finsk mark någonsin!!
Efter landskampande och juniorfinal så var ju fotbollsåret i stort sätt över…. Men ändå inte… Ola Kimrin hade "som vanligt" gjort en bra trainingcamp "over there". Men lik förbannat, åter "som vanligt", så blev det till att vända hemåt tomhänt, denna gång från Washington Redskins camp. Men så sträckte sig John Hall. En sån underbar sträckning!!!
Vid middagstid fredagen den 15:e oktober blev jag uppringd av Tommy Wiking. "Ola spelar!! Det är helt klart nu, ska vi åka över?" Sagt och gjort. Efter tur med biljetter och tur med uppställning av NFL (som uppenbarligen var imponerade över att vi visste med än dom när jag ringde) så landade vi i Chicago på lördagkvällen. En träff med en oerhört avspänd Ola senare på kvällen och sen till Soldier Field på söndagen. SUCCÈ!! Ola bidrog till Redskins seger med två fieldgoals och för min del var detta det största jag upplevt "live" inom amerikansk fotboll. Äntligen en svensk i NFL igen och det var så otroligt välförtjänt för Olas del!
Det blev fyra matcher till (och en ganska så hygglig peng på bankboken) för Ola, innan Hall's skada var läkt. Totalt sett, kanske ingen fullständig succé, men i och med att många kickers haft tufft under den gångna säsongen, så bör Ola ha en god chans att ta en plats säsongen 2005.
Raketer och tomtar
Webbredaktörens nyårsraketer har därmed en solklar vinnare i Ola. Bland övriga som smällde högt under 2004 hittar vi förbundskapten Kristian Thore, giganten Fredrik Flyghed, den outtröttlige antidopingkämpen Jörgen Eriksson samt alla spelare och ledare i Luleå Eskimos och Westerbotten Huskies. Tack för att ni inte ledsnar och hoppas 2005 bjuder på ett roligare fotbollsklimat, nu när det blir fler matcher, i form av finskt motstånd.
Årets tomte… Ja, eftersom jag är manisk motståndare till "storklubbar", så är valet självklart. KTH kvalificerar sig med råge efter sammanslagningen med Djurgården. Visst… ok… det kanske ger en notis i Svenska Dagbladet… och kanske kan man hitta fördelar när det gäller marknadsföring...
En avslappnad Ola inför debutmatchen.
"Stock-konservativ" eller "dinosaurie" är väl kanske en beskrivning av en person med sånt tänkande. Och kanske är det så, för jag tycker ju fortfarande bra om mina gamla vinyl plattor också.... Nåja, säsongen 2004 är till ända och 2005 inleds på bästa sätt, med direktsända slutspelsmatcher från NFL i Viasat Sport!!
Ett julkort dök förresten upp här nyligen, med en hälsning från en gammal förbundsordförande och Extra Point redaktör. Christer Lantz är såldes vid god vigör och vad kan passa bättre än att avsluta med hans gamla valspråk. Så inför 2005: "Full fart framåt"!!!